Skivtips 1

Hej, potentiella läsare! Lyssnade på en skön gammal platta i går när jag diskade. Tänkte introducera en liten avdelning här där jag lyfter fram lite skivor som jag gillar som jag tycker är lite förbisedda eller vad man nu ska säga.

Vi börjar alltså med en skiva som det går alldeles utmärkt att rengöra hushållsutensilier till. Den duger bra i andra sammanhang också förstås. Det är den eminente, vackre och grymt coole Thomas Di Levas första engelska platta "Naked Number One" från 1993. Har du hört den? Om inte, spring och köp. Eller ladda ner den och ge Thomas en hundring eller två i handen nästa gång du ser honom. Jag lägger mig inte i det.

Varför tycker jag den är så fantastisk? Mästerverket "Rymdblomma" (1989) är väl egentligen stået vassare totalt sett, även om det är en hårfin linje... Vi tar en liten Topp 5 Bra Anledningar Till Att "Naked Number One" Är En Fenomenal Skiva:

5. Produktionen. Alla Di Levas skivor är grymt genomarbetade och låter hur bra som helst. Men här finns det många fräcka grepp och detaljer. Låt efter låt lyfter mot skyarna så att det suger i magtrakten.
4. Den underbara röstsynthgrejen i titellåten. Smittsamt på gränsen till epidemi.
3. Coola låttitlar som till exempel "Hell is made of love", "Time is a crime" och "Keep on dying". Och texter förstås. Hur mycket uppslag som helst till nya noveller.
2. Mörkret. Det här är kanske Di Levas mest pessimistiska platta. Han är rätt förbannad faktiskt. Med Di Leva-mått ska tilläggas.
1. Inledningsorden "I am based on a true story". Får man låna dem och ha som personligt motto kanske?

Convinced? You should be!

Ha en riktigt skön Di Leva-dag!