Hej, potentiella läsare! I dag har jag publicerat en ny novell på www.veckansnovell.se. Den heter "Häxmärken". Kolla in, om ni känner för det.
Ha det guldbra!
söndag 28 september 2008
måndag 22 september 2008
Novell nr 16
Hej, potentiella läsare! Nu har jag mer potentiell läsning till er. I går satt jag uppe till sent, sent och skrev en lång historia som heter "Maskinminnen". Om du känner för det kan du läsa den på http://www.veckansnovell.se/
Ha det enastående bra
Ha det enastående bra
fredag 19 september 2008
Wazup!
Hej, potentiella läsare!
Här är några ord för alla er som tycker allt är lite dimmigt eller helt glasklart. Vissa saker behöver bara sägas. Bedöm själv om du finner det provocerande eller nåt.
Jag kan inte acceptera att en man är mer värd än en kvinna. Jag kan inte acceptera att en man har mer frihet och större möjligheter än en kvinna. Generellt sätt.
Jag tycker inte att en hel flock av människor ska behöva leva i skräck bara för att de råkar vara födda till kvinnor. But that's just me, babe.
Därför är jag feminist.
Jämställdhet är målet. Men jag är feminist som en protest mot vissa samhällsvärderingar som hör hemma på sophögen. Konservativa värderingar. Anslut dig till den protesten! Kille eller tjej, skriv till mig och tala om att du står på min sida! Det skulle göra hela skillnaden för mig.
För en del personer är feminism synonymt med galna kärringar med vansinniga idéer.
För mig är konservatism synonymt med lögner, korruption, maktmissbruk, fokmord, hedersvåld och några andra ord som är väldigt, väldigt fula i min vokabulär.
När ska konservatismen anses ha förbrukat sitt förtroende hos människor i gemen? Aldrig?
Jag lämnar er med tanken. Det behöver inte se ut så här.
Här är några ord för alla er som tycker allt är lite dimmigt eller helt glasklart. Vissa saker behöver bara sägas. Bedöm själv om du finner det provocerande eller nåt.
Jag kan inte acceptera att en man är mer värd än en kvinna. Jag kan inte acceptera att en man har mer frihet och större möjligheter än en kvinna. Generellt sätt.
Jag tycker inte att en hel flock av människor ska behöva leva i skräck bara för att de råkar vara födda till kvinnor. But that's just me, babe.
Därför är jag feminist.
Jämställdhet är målet. Men jag är feminist som en protest mot vissa samhällsvärderingar som hör hemma på sophögen. Konservativa värderingar. Anslut dig till den protesten! Kille eller tjej, skriv till mig och tala om att du står på min sida! Det skulle göra hela skillnaden för mig.
För en del personer är feminism synonymt med galna kärringar med vansinniga idéer.
För mig är konservatism synonymt med lögner, korruption, maktmissbruk, fokmord, hedersvåld och några andra ord som är väldigt, väldigt fula i min vokabulär.
När ska konservatismen anses ha förbrukat sitt förtroende hos människor i gemen? Aldrig?
Jag lämnar er med tanken. Det behöver inte se ut så här.
söndag 14 september 2008
Ny novell!
Hej, potentiella läsare! I dag har jag skrivit och publicerat novell nummer 15, "Cecilia". Om du känner för det kan du läsa den på www.veckansnovell.se
Ha det!
(Och glöm inte att skriva till mig! Jag menar allvar!)
Ha det!
(Och glöm inte att skriva till mig! Jag menar allvar!)
fredag 12 september 2008
Skriv för ditt liv!
Hej potentiella läsare! Saga är jätteglad över alla trevliga människor som varit inne och läst mina blogginlägg. Men Saga är inte helt nöjd. Saga känner inte att hon connectat 100-procentigt med alla er knäppskallar där ute. Jag vill ha mer.
Alltså. Här är en idé. Jag vill att ni skriver en novell till mig. Skriv och skicka eller publicera någonstans så att jag kan läsa den. Det är en utmaning, fegar du ur, va?!
Skriv fritt. Om du inte kommer på något kuligt/kusligt kan du ta något av nedanstående novelluppslag. Berättelsen handlar om...
1) … människor som har som hobby att gipsa sig på olika ställen, armar, ben, you name it. Det blir en besatthet till slut. Mer omfattande, mer avancerat, sjukare. Var ska det sluta?
2) … en kvinna som har ovanliga "cravings" – matbegär – under graviditeten. Det börjar med att hon biter på naglarna…
3) … hur det skulle vara om du mötte dig själv i framtiden. Just det, den där reklamslogan som teve tjatat ihjäl. Skillnaden är att du i framtiden är en galen, sadistisk mördare. Och han/hon är ute efter dig.
Vad säger du om det? Antar du utmaningen? Det kan vara hur kort eller långt som helst. Vilken form som helst, hexameter for all I care. Men gör det! Jag vill läsa det färdiga resultatet. Jag vill slå mig för bröstet och tänka stolt att jag var den som fick dig att göra det. Saga Made Me Do It, för att parafrasera en populär grupp.
Ha det fabulöst fredagsbra!
Och skriv, för fan! Skriv!
Alltså. Här är en idé. Jag vill att ni skriver en novell till mig. Skriv och skicka eller publicera någonstans så att jag kan läsa den. Det är en utmaning, fegar du ur, va?!
Skriv fritt. Om du inte kommer på något kuligt/kusligt kan du ta något av nedanstående novelluppslag. Berättelsen handlar om...
1) … människor som har som hobby att gipsa sig på olika ställen, armar, ben, you name it. Det blir en besatthet till slut. Mer omfattande, mer avancerat, sjukare. Var ska det sluta?
2) … en kvinna som har ovanliga "cravings" – matbegär – under graviditeten. Det börjar med att hon biter på naglarna…
3) … hur det skulle vara om du mötte dig själv i framtiden. Just det, den där reklamslogan som teve tjatat ihjäl. Skillnaden är att du i framtiden är en galen, sadistisk mördare. Och han/hon är ute efter dig.
Vad säger du om det? Antar du utmaningen? Det kan vara hur kort eller långt som helst. Vilken form som helst, hexameter for all I care. Men gör det! Jag vill läsa det färdiga resultatet. Jag vill slå mig för bröstet och tänka stolt att jag var den som fick dig att göra det. Saga Made Me Do It, för att parafrasera en populär grupp.
Ha det fabulöst fredagsbra!
Och skriv, för fan! Skriv!
tisdag 9 september 2008
ObZen
Hej, potentiella läsare!
Jag är vad man skulle kunna kalla en ganska naiv och impulsiv människa. Om jag får en idé, ett infall, så vill jag fullfölja. Som det här med att publicera noveller på webben. Vad ska det vara bra för?
Jag erkänner, det är mest en egogrej. Det är känslan av att det kanske finns någon där ute som läser det man gjort och berörts av det. På något konstigt sätt, och utan att vara medveten om det, så connectar man med en likasinnad. Det händer inte för ofta annars.
Jag skriver naturligtvis för människor som gillar skräck. En del gillar inte skräck. Det är förståeligt. Jag gillar inte allsång. Jag gillar inte ishockey.
Det där med http://www.skrivmaskinen.se/ var ett infall. Jag snubblade över sidan när jag googlade runt lite. Blev imponerad. Bestämde mig för att skaffa ett konto och publicera några av mina noveller. Om jag inte varit så snabb i tanken kanske jag skulle ha kollat in användarvillkoren först. Det är klokt. Ingen har någonsin anklagat mig för att vara klok.
Om jag hade kollat in användarvillkoren kanske jag inte hade skaffat något konto. Kanske.
Vad står det? Har du kollat in det? Det står en massa kloka saker om att inte knycka varandras upphovsrättskyddade material etc. Bra. Jag vill inte att någon ska knycka det jag skriver och kalla det sitt eget. Och så står det, och jag citerar:
"Vi tillåter inte inlägg som innehåller obscena ord, personliga angrepp, ärekränkande yttranden, kommersiella budskap, pornografiska yttranden, rasistiska yttranden, sexistiska yttranden, hot, trakasserier, uppmaningar till brott, uppvigling eller andra yttranden som bryter mot svensk lag."
Okej, det finns flera saker man kan ställa sig frågande här. Men det jag fastnar för är "obscena ord". Vad är det? Kan någon definiera begreppet? Inte jag heller.
Jag tänker på gamle Gustave Flaubert som talade om "le seul mot juste". Det enda rätta ordet. Han menade att man kunde hitta exakt rätt ord – det optimala uttrycket – för att beskriva ett givet skeende, en given känsla etc. Tänk om det ordet är obscent? Vem ska avgöra det?
Flaubert blev själv åtalad för sin bok. Friad förvisso, men ändå. William Burroughs blev dragen inför skranket för sin nakna lunch, och det var 50-talet. Delar av dåtidens kulturetablissemang fick rusa till undsättning och förklara varför denna bok – obscen eller ej – inte borde förbjudas. I dag har såväl Bovary som lunchen en stark ställning inom litteraturen. Den fina litteraturen till och med. Och man kan nämna otaliga andra exempel. De kristna fundamentalisterna förlorade till slut. Eller?
Under andra halvan av 1900-talet hade till och med de mest efterblivna konservativa gett upp och bytt slagfält. Ingen läser böcker längre. Varför läsa när man kan se filmatiseringen? Filmen blev den nya djävulen, sedan rockmusiken, sedan datorspelen, sedan Internet osv. Jag skulle säga att den kristna moralismen fortfarande har ett ganska stadigt grepp om oss. Vilket är rätt trist med tanke på alla gånger de visat sig ha fel.
Och där kommer vi fram till min definition av begreppet obscen. Det är ett kristet begrepp. Det passar kristendomen som hand i handske. Det passar kristendomens historiska hat mot fritänkande och ifrågasättande. Det passar kristendomens historiska kropps- och sexförakt. Kroppen är obscen. Anden är ren.
Kanske är jag helt ute och cyklar. Den som formulerat ovanstående användarvillkor, med formuleringen om "obscena ord" kanske tänkte något helt annat. Det är bara min tolkning.
Låt mig erbjuda en alternativ tolkning. Läs meningen igen:
"Vi tillåter inte inlägg som innehåller obscena ord, personliga angrepp, ärekränkande yttranden, kommersiella budskap, pornografiska yttranden, rasistiska yttranden, sexistiska yttranden, hot, trakasserier, uppmaningar till brott, uppvigling eller andra yttranden som bryter mot svensk lag."
För att illustrera min poäng, låt mig göra en liten praktisk förkortning:
"Vi tillåter inte inlägg som innehåller obscena ord /…/ eller andra yttranden som bryter mot svensk lag."
Det står i praktiken så. Man kan läsa det så. Om man vill. Vad betyder det i så fall? Finns det några obscena ord som bryter mot svensk lag? Det har jag mycket svårt att tänka mig. Vi har nämligen ett grundlagsstadgat censurförbud (1 kap. 3 § YGL). Undantag för biograffilm och video. Statens biografbyrå klipper inte när Robert de Niro är ful i munnen. Statens Biografbyrå klipper inte ens när Uma Thurman vadar i avhuggna kroppsdelar. Censuren är på utgång, tron på censuren som undermedicin mot samhällets sjukdomar sviktar. Generellt sett tror jag att det är så.
När man stöter på censur i dag är det ironiskt nog oftast inom den privata sfären. Självcensur i teve och andra medier. Google-censur för att behaga diktaturens Kina. Sorgligt när privata aktörer inte fattar sambanden. Frihet och öppenhet, demokrati, kapitalism. Kom igen! Det är inte världens svåraste tankenöt.
Vem var det som sa: "Den enda obscena boken är en censurerad bok"? Jag vet inte. Upplys mig gärna om du vet. Men jag tycker att det är bra sagt. Censur är jäkligt fult. Censur är frihetens och demokratins fiende. Fråga alla som slavade – och gör än i dag – under den förträffliga kommunismen.
Är Saga obscen? Bra fråga, om jag får säga det själv. Om vi inte kan enas om själva ordets innebörd, då är det väl ganska svårt att svara. Definitivt obscen, ur vissa synvinklar – guilty as charged. Jag viker inte för något för jag vill berätta en historia. Ur andra synvinklar: mer tveksamt. Jag ser inget egenvärde i att vara obscen, vad skulle det vara? Det låter tråkigt i längden.
Det är möjligt att redaktören för http://www.skrivmaskinen.se/ kräver att jag ska ändra eller ta bort mina texter, eller kanske kastar ut mig med huvudet före. Troligtvis inte. Jag skriver varken tillräckligt obscent eller tillräckligt bra för att föräras den uppmärksamheten. Jag hänger med så länge jag får.
Vad jag vill säga på detta oerhört gaggiga sätt är att jag är kritisk. Jag ser helst att man aktar sig för uttryck som "obscena ord" och uttryck. Jag tycker att man inte ska förutsätta för mycket. En människas sanning är inte nödvändigtvis en annans. Vi behöver vara öppna, diskutera. Inte slå igen dörren med en smäll så fort det inte passar.
Det tycker jag i alla fall. Vad tycker du?
Ha det obscent bra allihop!
Jag är vad man skulle kunna kalla en ganska naiv och impulsiv människa. Om jag får en idé, ett infall, så vill jag fullfölja. Som det här med att publicera noveller på webben. Vad ska det vara bra för?
Jag erkänner, det är mest en egogrej. Det är känslan av att det kanske finns någon där ute som läser det man gjort och berörts av det. På något konstigt sätt, och utan att vara medveten om det, så connectar man med en likasinnad. Det händer inte för ofta annars.
Jag skriver naturligtvis för människor som gillar skräck. En del gillar inte skräck. Det är förståeligt. Jag gillar inte allsång. Jag gillar inte ishockey.
Det där med http://www.skrivmaskinen.se/ var ett infall. Jag snubblade över sidan när jag googlade runt lite. Blev imponerad. Bestämde mig för att skaffa ett konto och publicera några av mina noveller. Om jag inte varit så snabb i tanken kanske jag skulle ha kollat in användarvillkoren först. Det är klokt. Ingen har någonsin anklagat mig för att vara klok.
Om jag hade kollat in användarvillkoren kanske jag inte hade skaffat något konto. Kanske.
Vad står det? Har du kollat in det? Det står en massa kloka saker om att inte knycka varandras upphovsrättskyddade material etc. Bra. Jag vill inte att någon ska knycka det jag skriver och kalla det sitt eget. Och så står det, och jag citerar:
"Vi tillåter inte inlägg som innehåller obscena ord, personliga angrepp, ärekränkande yttranden, kommersiella budskap, pornografiska yttranden, rasistiska yttranden, sexistiska yttranden, hot, trakasserier, uppmaningar till brott, uppvigling eller andra yttranden som bryter mot svensk lag."
Okej, det finns flera saker man kan ställa sig frågande här. Men det jag fastnar för är "obscena ord". Vad är det? Kan någon definiera begreppet? Inte jag heller.
Jag tänker på gamle Gustave Flaubert som talade om "le seul mot juste". Det enda rätta ordet. Han menade att man kunde hitta exakt rätt ord – det optimala uttrycket – för att beskriva ett givet skeende, en given känsla etc. Tänk om det ordet är obscent? Vem ska avgöra det?
Flaubert blev själv åtalad för sin bok. Friad förvisso, men ändå. William Burroughs blev dragen inför skranket för sin nakna lunch, och det var 50-talet. Delar av dåtidens kulturetablissemang fick rusa till undsättning och förklara varför denna bok – obscen eller ej – inte borde förbjudas. I dag har såväl Bovary som lunchen en stark ställning inom litteraturen. Den fina litteraturen till och med. Och man kan nämna otaliga andra exempel. De kristna fundamentalisterna förlorade till slut. Eller?
Under andra halvan av 1900-talet hade till och med de mest efterblivna konservativa gett upp och bytt slagfält. Ingen läser böcker längre. Varför läsa när man kan se filmatiseringen? Filmen blev den nya djävulen, sedan rockmusiken, sedan datorspelen, sedan Internet osv. Jag skulle säga att den kristna moralismen fortfarande har ett ganska stadigt grepp om oss. Vilket är rätt trist med tanke på alla gånger de visat sig ha fel.
Och där kommer vi fram till min definition av begreppet obscen. Det är ett kristet begrepp. Det passar kristendomen som hand i handske. Det passar kristendomens historiska hat mot fritänkande och ifrågasättande. Det passar kristendomens historiska kropps- och sexförakt. Kroppen är obscen. Anden är ren.
Kanske är jag helt ute och cyklar. Den som formulerat ovanstående användarvillkor, med formuleringen om "obscena ord" kanske tänkte något helt annat. Det är bara min tolkning.
Låt mig erbjuda en alternativ tolkning. Läs meningen igen:
"Vi tillåter inte inlägg som innehåller obscena ord, personliga angrepp, ärekränkande yttranden, kommersiella budskap, pornografiska yttranden, rasistiska yttranden, sexistiska yttranden, hot, trakasserier, uppmaningar till brott, uppvigling eller andra yttranden som bryter mot svensk lag."
För att illustrera min poäng, låt mig göra en liten praktisk förkortning:
"Vi tillåter inte inlägg som innehåller obscena ord /…/ eller andra yttranden som bryter mot svensk lag."
Det står i praktiken så. Man kan läsa det så. Om man vill. Vad betyder det i så fall? Finns det några obscena ord som bryter mot svensk lag? Det har jag mycket svårt att tänka mig. Vi har nämligen ett grundlagsstadgat censurförbud (1 kap. 3 § YGL). Undantag för biograffilm och video. Statens biografbyrå klipper inte när Robert de Niro är ful i munnen. Statens Biografbyrå klipper inte ens när Uma Thurman vadar i avhuggna kroppsdelar. Censuren är på utgång, tron på censuren som undermedicin mot samhällets sjukdomar sviktar. Generellt sett tror jag att det är så.
När man stöter på censur i dag är det ironiskt nog oftast inom den privata sfären. Självcensur i teve och andra medier. Google-censur för att behaga diktaturens Kina. Sorgligt när privata aktörer inte fattar sambanden. Frihet och öppenhet, demokrati, kapitalism. Kom igen! Det är inte världens svåraste tankenöt.
Vem var det som sa: "Den enda obscena boken är en censurerad bok"? Jag vet inte. Upplys mig gärna om du vet. Men jag tycker att det är bra sagt. Censur är jäkligt fult. Censur är frihetens och demokratins fiende. Fråga alla som slavade – och gör än i dag – under den förträffliga kommunismen.
Är Saga obscen? Bra fråga, om jag får säga det själv. Om vi inte kan enas om själva ordets innebörd, då är det väl ganska svårt att svara. Definitivt obscen, ur vissa synvinklar – guilty as charged. Jag viker inte för något för jag vill berätta en historia. Ur andra synvinklar: mer tveksamt. Jag ser inget egenvärde i att vara obscen, vad skulle det vara? Det låter tråkigt i längden.
Det är möjligt att redaktören för http://www.skrivmaskinen.se/ kräver att jag ska ändra eller ta bort mina texter, eller kanske kastar ut mig med huvudet före. Troligtvis inte. Jag skriver varken tillräckligt obscent eller tillräckligt bra för att föräras den uppmärksamheten. Jag hänger med så länge jag får.
Vad jag vill säga på detta oerhört gaggiga sätt är att jag är kritisk. Jag ser helst att man aktar sig för uttryck som "obscena ord" och uttryck. Jag tycker att man inte ska förutsätta för mycket. En människas sanning är inte nödvändigtvis en annans. Vi behöver vara öppna, diskutera. Inte slå igen dörren med en smäll så fort det inte passar.
Det tycker jag i alla fall. Vad tycker du?
Ha det obscent bra allihop!
lördag 6 september 2008
Sagatankar
Hej, potentiella läsare! Nu har Saga tänkt lite mer. Med betoning på lite. Det gäller min senaste novell, "Den andra världen" som jag publicerade i går på http://www.veckansnovell.se/. Den är en ganska märklig grej. Det är inte helt lätt att bli klok på den.
Man kan väl säga att den är experimentell i både idé och utförande. Den är på inget sätt originell eller djup, men jag kunde åtminstone känna när jag skrev den att jag inte riktigt visste vad jag gjorde. Det var en ganska jobbig men stimulerande känsla. Jag tycker att det är kul att testa nya saker, se vad som händer.
För er som inte läst den, men som av någon anledning finner detta lilla blogginlägg intressant och läsvärt kan jag dra storyn i sammandrag. Den skildrar 80-talsgruppen Kajsa och Malena som ett par demoner uppstigna från de dödas rike. De återkommer till de levandes rike för att spela för zombies.
Storyn har två huvudsakliga inspirationskällor, varav den ena är Clive Barkers novell "Sex, Death and Starshine" från "Books of Blood"-sviten. Men den allra viktigaste källan jag öst ur är Kajsa och Malenas fantastiska musik, främst spåren på "Den andra världen" som utkom 1988.
Det man kan läsa i novellen om huvudpersonens kärlek till K & M och deras musik är direkt hämtad ur mitt liv. K & M var en av mina allra tidigaste musikaliska förälskelser. Och den var min egen. Jag upptäckte dem själv och ingen annan i min omgivning gillade dem.
Jag såg naturligtvis aldrig K & M live, eftersom de la av efter ovan nämnda album. Och jag var fyra år när den kom. Kajsa Grytt och Malena Jönsson har fortsatt sina karriärer, och skördat framgångar var för sig. Kajsa har exempelvis gjort en rad fantastiska rockplattor; "Revolution" gjorde mig löjligt lycklig när den kom.
Jag älskar dem fortfarande. Men det finns en speciell magi kring hela det här med gruppen. Gruppen man aldrig får uppleva live eller på skiva igen.
Jag vet inte hur Kajsa eller Malena skulle reagera om de läste berättelsen. Kanske skulle de bli skitförbannade. Särskilt Kajsa då, eftersom jag knyckt en massa underbara textrader från hennes låtar, och vävt in dem i storyn. Utan att be om lov, ska tilläggas, med rodnande kinder. Jag skulle aldrig våga. Men om de ber mig att plocka bort novellen från webben så gör jag det. Anyway, det är inte tänkt som något negativt, att jag beskriver dem som "döda" artister, föredettingar etc. Jag ser inte på dem så, och det är ju bevisligen inte sant. Jag vill understryka att novellen är tänkt som en hyllning. En kärleksförklaring. Det är så jag förhåller mig till folk, som monster. För att jag är ett själv.
Novellen bygger på den något skumma grundhypotesen att artisten i gruppen och utanför gruppen är två helt olika personer. Berättelsen handlar om Malena Jönsson som den Malena Jönsson hon var i K & M, inte i Tant Strul eller som soloartist eller privatperson eller något annat. Och motsvarande om Kajsa Grytt. Som om Kajsa Grytt och Malena Jönsson i praktiken kunde sitta i publiken och se K & M framträda live. Det är nog rätt svårt att svälja den hypotesen, men jag tycker att den är rätt kul.
Samtidigt är berättelsen en reflektion över hela det här med kommers och etablissemang inom musiken. Branschsidan. Branschen har i min mening alltid haft ett osunt förhållande till både artister och publik. Innan det här med nedladdning kom var storbolagen fullständigt maktfullkomliga. Nu är de hispiga idioter som kräver att politiker och poliser släpper allt de har för händer och jagar fildelare. Som om det inte finns viktigare saker i världen – internationell terrorism, klimathotet, mord, våldtäkt och könsstympning.
Megabolagen har alltid velat styra vår smak, forma dem efter sina egna behov. Inte lyssna av vad folk vill ha. Inte spåra sann talang och känsla. Tala om för oss vad vi ska gilla, vilket jag personligen finner vara rätt perverst. Det är som att tala om för en person vad för slags sexuell läggning denne ska ha och vad för slags person denne ska tända på.
Vi befinner oss i en brytningstid. Vem vet? Snart kanske mediebolagen spelat ut sin roll. Det finns redan ett antal spännande direktkanaler till publiken. Varför avlöna ett antal kostymnissar som inte tillför något av värde? Men fortfarande bestämmer bolagen en hel del. De bestämmer vad som ska synas och höras och vad som inte ska synas och höras. Vilka är det som försvinner ut i kylan och mörkret? Jag får ursäkta mig om du är evigt trött på feministiska konspirationsteorier. Men det är ju så överallt. När kvinnor nått en viss ålder är de inte intressanta längre. Fast de har all visdom och erfarenhet man kan tillskriva en Bob Dylan eller en Van Morrison eller en Neil Young och eller en Ulf Lundell. Jag tycker det är skit. Jag hoppas fan i mig att det inte ser ut så när jag är på fel sida om 40. Någon gång får det väl hända någonting i det här bajsnödiga samhället.
Men novellen är hoppfull. Andemeningen är väl ungefär: Musiken har ett liv i sig själv. Ett liv i döden. Musik – bra musik – överlever allt, inklusive kommersiell dödförklaring. Och det är där K & M kommer in. Vi kanske inte får tag på deras plattor för de säljs inte i affärerna eller de är slut på förlaget och ingen har kommit på tanken att trycka upp nya. Men det spelar ingen roll. Det lever vidare. Det hittar nya vägar. Jag skulle säga att "Den andra världen" är min mest hoppfulla novell.
Tack Kajsa! Tack Malena! Ni är mina gudar!
Så där, ja. Jag behövde bara säga det. Nu återstår bara en sak att säga:
Ha det skethålabra i helgen!
Man kan väl säga att den är experimentell i både idé och utförande. Den är på inget sätt originell eller djup, men jag kunde åtminstone känna när jag skrev den att jag inte riktigt visste vad jag gjorde. Det var en ganska jobbig men stimulerande känsla. Jag tycker att det är kul att testa nya saker, se vad som händer.
För er som inte läst den, men som av någon anledning finner detta lilla blogginlägg intressant och läsvärt kan jag dra storyn i sammandrag. Den skildrar 80-talsgruppen Kajsa och Malena som ett par demoner uppstigna från de dödas rike. De återkommer till de levandes rike för att spela för zombies.
Storyn har två huvudsakliga inspirationskällor, varav den ena är Clive Barkers novell "Sex, Death and Starshine" från "Books of Blood"-sviten. Men den allra viktigaste källan jag öst ur är Kajsa och Malenas fantastiska musik, främst spåren på "Den andra världen" som utkom 1988.
Det man kan läsa i novellen om huvudpersonens kärlek till K & M och deras musik är direkt hämtad ur mitt liv. K & M var en av mina allra tidigaste musikaliska förälskelser. Och den var min egen. Jag upptäckte dem själv och ingen annan i min omgivning gillade dem.
Jag såg naturligtvis aldrig K & M live, eftersom de la av efter ovan nämnda album. Och jag var fyra år när den kom. Kajsa Grytt och Malena Jönsson har fortsatt sina karriärer, och skördat framgångar var för sig. Kajsa har exempelvis gjort en rad fantastiska rockplattor; "Revolution" gjorde mig löjligt lycklig när den kom.
Jag älskar dem fortfarande. Men det finns en speciell magi kring hela det här med gruppen. Gruppen man aldrig får uppleva live eller på skiva igen.
Jag vet inte hur Kajsa eller Malena skulle reagera om de läste berättelsen. Kanske skulle de bli skitförbannade. Särskilt Kajsa då, eftersom jag knyckt en massa underbara textrader från hennes låtar, och vävt in dem i storyn. Utan att be om lov, ska tilläggas, med rodnande kinder. Jag skulle aldrig våga. Men om de ber mig att plocka bort novellen från webben så gör jag det. Anyway, det är inte tänkt som något negativt, att jag beskriver dem som "döda" artister, föredettingar etc. Jag ser inte på dem så, och det är ju bevisligen inte sant. Jag vill understryka att novellen är tänkt som en hyllning. En kärleksförklaring. Det är så jag förhåller mig till folk, som monster. För att jag är ett själv.
Novellen bygger på den något skumma grundhypotesen att artisten i gruppen och utanför gruppen är två helt olika personer. Berättelsen handlar om Malena Jönsson som den Malena Jönsson hon var i K & M, inte i Tant Strul eller som soloartist eller privatperson eller något annat. Och motsvarande om Kajsa Grytt. Som om Kajsa Grytt och Malena Jönsson i praktiken kunde sitta i publiken och se K & M framträda live. Det är nog rätt svårt att svälja den hypotesen, men jag tycker att den är rätt kul.
Samtidigt är berättelsen en reflektion över hela det här med kommers och etablissemang inom musiken. Branschsidan. Branschen har i min mening alltid haft ett osunt förhållande till både artister och publik. Innan det här med nedladdning kom var storbolagen fullständigt maktfullkomliga. Nu är de hispiga idioter som kräver att politiker och poliser släpper allt de har för händer och jagar fildelare. Som om det inte finns viktigare saker i världen – internationell terrorism, klimathotet, mord, våldtäkt och könsstympning.
Megabolagen har alltid velat styra vår smak, forma dem efter sina egna behov. Inte lyssna av vad folk vill ha. Inte spåra sann talang och känsla. Tala om för oss vad vi ska gilla, vilket jag personligen finner vara rätt perverst. Det är som att tala om för en person vad för slags sexuell läggning denne ska ha och vad för slags person denne ska tända på.
Vi befinner oss i en brytningstid. Vem vet? Snart kanske mediebolagen spelat ut sin roll. Det finns redan ett antal spännande direktkanaler till publiken. Varför avlöna ett antal kostymnissar som inte tillför något av värde? Men fortfarande bestämmer bolagen en hel del. De bestämmer vad som ska synas och höras och vad som inte ska synas och höras. Vilka är det som försvinner ut i kylan och mörkret? Jag får ursäkta mig om du är evigt trött på feministiska konspirationsteorier. Men det är ju så överallt. När kvinnor nått en viss ålder är de inte intressanta längre. Fast de har all visdom och erfarenhet man kan tillskriva en Bob Dylan eller en Van Morrison eller en Neil Young och eller en Ulf Lundell. Jag tycker det är skit. Jag hoppas fan i mig att det inte ser ut så när jag är på fel sida om 40. Någon gång får det väl hända någonting i det här bajsnödiga samhället.
Men novellen är hoppfull. Andemeningen är väl ungefär: Musiken har ett liv i sig själv. Ett liv i döden. Musik – bra musik – överlever allt, inklusive kommersiell dödförklaring. Och det är där K & M kommer in. Vi kanske inte får tag på deras plattor för de säljs inte i affärerna eller de är slut på förlaget och ingen har kommit på tanken att trycka upp nya. Men det spelar ingen roll. Det lever vidare. Det hittar nya vägar. Jag skulle säga att "Den andra världen" är min mest hoppfulla novell.
Tack Kajsa! Tack Malena! Ni är mina gudar!
Så där, ja. Jag behövde bara säga det. Nu återstår bara en sak att säga:
Ha det skethålabra i helgen!
fredag 5 september 2008
Novell nr 14!
Hej, potentiella läsare! Min nya novell är klar och finns publicerad på www.veckansnovell.se.
Novellen har jag kallat "Den andra världen". Det finns mycket att säga om den. Men det får nog vänta lite, tills jag tänkt färdigt.
Jag vet inte om den är bra eller skit. Jag vet inte ens om idén håller. Men jag hade den i skallen, den propsade på att få komma ut. Så vad ska man göra?
Ha en skethålabra helg allihopa!
Novellen har jag kallat "Den andra världen". Det finns mycket att säga om den. Men det får nog vänta lite, tills jag tänkt färdigt.
Jag vet inte om den är bra eller skit. Jag vet inte ens om idén håller. Men jag hade den i skallen, den propsade på att få komma ut. Så vad ska man göra?
Ha en skethålabra helg allihopa!
torsdag 4 september 2008
Tänk om igen
Tänk om...
Tänk om de visade nakna människor på teve någon gång. Vore inte det underbart? Många gillar ju naket och sex och sånt.
Men nej då. Tänk på barnen. De kan bli blinda!
Saga! Nu är du igång och drömmer igen! Sluta genast och inse fakta: Allmänningar är inte till för oss, utan för dem.
Inte nog med att Saga omnämner sig själv i tredje person. Och pratar med och förmanar sig själv på ett högst vrickat och offentligt sätt. Hon har börjat hänvisa till sig själv som "oss". Det är väl ett bevis som något att hon är lite bäng i roten.
Om du, som jag är bäng i roten, skriv någon liten kul kommentar här! Det skulle glädja denna dokumenterat helvridna västkustbrutta enormt mycket.
Ha det oootroligt bra!
Tänk om de visade nakna människor på teve någon gång. Vore inte det underbart? Många gillar ju naket och sex och sånt.
Men nej då. Tänk på barnen. De kan bli blinda!
Saga! Nu är du igång och drömmer igen! Sluta genast och inse fakta: Allmänningar är inte till för oss, utan för dem.
Inte nog med att Saga omnämner sig själv i tredje person. Och pratar med och förmanar sig själv på ett högst vrickat och offentligt sätt. Hon har börjat hänvisa till sig själv som "oss". Det är väl ett bevis som något att hon är lite bäng i roten.
Om du, som jag är bäng i roten, skriv någon liten kul kommentar här! Det skulle glädja denna dokumenterat helvridna västkustbrutta enormt mycket.
Ha det oootroligt bra!
onsdag 3 september 2008
Tänk om...
Hej potentiella läsare! Saga sitter och tittar drömskt på himlen och tänker:
Tänk om...
Tänk om, people...
Tänk om de någon gång visade oklippta slashers på statliga licensfinansierade SVT. Vore det inte underbart?
Tänk om de spelade skön norsk satanistmetal på statliga licensfinansierade P3. Vore inte det underbart?
Tänk om statliga kulturrådet sponsrade en turné med Napalm Death från Pajala i norr till Ystad i söder. Vore inte det underbart?
Tänk om en krona eller två av det statliga filmstödet gick till zombie- och kannibalrullar. Vore inte det underbart?
Galna idéer – jag vet. Tokiga fantasier – jag vet.
Men man kan väl få drömma lite. Det kostar ju inget...
Ha det ljuvligt!
Tänk om...
Tänk om, people...
Tänk om de någon gång visade oklippta slashers på statliga licensfinansierade SVT. Vore det inte underbart?
Tänk om de spelade skön norsk satanistmetal på statliga licensfinansierade P3. Vore inte det underbart?
Tänk om statliga kulturrådet sponsrade en turné med Napalm Death från Pajala i norr till Ystad i söder. Vore inte det underbart?
Tänk om en krona eller två av det statliga filmstödet gick till zombie- och kannibalrullar. Vore inte det underbart?
Galna idéer – jag vet. Tokiga fantasier – jag vet.
Men man kan väl få drömma lite. Det kostar ju inget...
Ha det ljuvligt!
måndag 1 september 2008
Meshuggah!
Hej potentiella läsare! Hade förmånen att uppleva ett av mina favoritband Meshuggah, under en av deras få Sverigespelningar. Nu sitter jag och tänker på alla ofattbart grymma och coola och fantastiskt bra band det här landet har fostrat (eller kanske snarare misslyckats att fostra). Och jag menar inte Kent och andra degiga popband som ska föreställa all that enligt samlad dagspress och alla med eller utan hår. Jag menar tung musik. Blytung. Tung som att jogga en mil i meterhög blötsnö. Det är vad vi kan i det här landet. Inte göra film, vilket vi tror. (Inse fakta: Bergman var undantaget, inte regeln!) Inte skriva vettiga böcker; det är mest same-old-same-old boring gubbgnäll. (Inse fakta: Maj och Per skrev alla Martin Beck-romaner som världen behöver). Inte skriva skräp som Britney Spears kan yla till. Tungt. Tungt som fan. Som att lyfta en femkilos hantel med dubbel underarmsfraktur. Det är tungt, det.
Svensk extrem musik är historisk. Swedish Death Metal är ett väletablerat begrepp bland kloka människor över hela planeten. Det är integration på riktigt – puss på er alla metalheads out there! Svenska band som Entombed, At the gates, Dismember, Grave och The Crown har gjort klassiska plattor och influerat tonvis av band. Nyare svenska akter som In Flames, Dark Tranquillity, Arch Enemy och Meshuggah (fan vad ni var bra!!!!!) turnerar runt hela jordklotet och levererar förstklassig knallhård metal metal. Det är ofattbart coolt att vara en del av det här. Death metal är det största som hänt musiken sedan punken. Tungt.
De här banden borde vara våra nationella stoltheter. Yes, vi borde jäsa som en vetedeg och slå oss för bröstet och ta fram vikingahjälmen och Hoa Hoa-tröjan och säga: "Fan vad vi är bäst!" Fast vi är de. De tar OS-guld i metal varje vecka.
Ändå kan man inte undgå att tycka att det är konstigt tyst om de här banden. Man ser en notis här och var, Meshuggah på amerikanska albumlistan, In Flames spelar där och där. Teve hänger inte med. Radio hänger inte med (förutom undantagsvis; tack för några hårresande bra P3 Live). Våra svenska medier älskar medelmåttor, folk som inte sticker ut och som aldrig tänker nytt på riktigt. Kanske är det en spegling av folket, kanske är det en spegling av en högljudd minoritet av folket. Kanske är det media som av lathet, dumhet och feghet sviker sina läsare/lyssnare/tittare, de människor de är satta att tjäna (alla är inte sura, missunnsamma kristdemokrater eller folkpartistiska lagomterrorister). Jag vet inte.
Jag tror att vi svenskar vill visa uppskattning mot dem som är duktiga, som uträttar saker. Men är det väl kommer till kritan är vi ändå för kinkiga. Vi vill att människor ska vara duktiga inom rätt område, som till exempel idrotten som är så sund och uppbygglig (yeah right) eller göra musik som alla kan lyssna på; inklusive gamlamormor som är döv. Ingen ska känna sig utanför. Alla måste gilla samma sak. Men en jävla massa människor känner sig utanför i det här landet, vantrivs i mainstreamfåran. Vi känner inte igen oss i majoritetsvärderingarna, i majoritetskulturen, som kanske inte alls är i majoritet fast den är störst.
Det bästa vore om det inte fanns någon majoritetskultur alls. Bara kulturer som verkar på jämlika villkor. Ingen finkultur, sanktionerad kultur, passande kultur, bara kultur – öppen för alla utifrån personlig läggning och sinnesstämning och grad av nyfikenhet. Då skulle vi ha väldigt mycket mer och glädjas åt och vara stolta över som svenskar (om vi känner ett behov av det). Tänk alla fantastiska intelligenta, begåvade och kreativa människor som inte syns i dag (framför allt tjejerna; kom igen!). Det är en rätt tung tanke va? Tungt.
Ha det guldbra!
Svensk extrem musik är historisk. Swedish Death Metal är ett väletablerat begrepp bland kloka människor över hela planeten. Det är integration på riktigt – puss på er alla metalheads out there! Svenska band som Entombed, At the gates, Dismember, Grave och The Crown har gjort klassiska plattor och influerat tonvis av band. Nyare svenska akter som In Flames, Dark Tranquillity, Arch Enemy och Meshuggah (fan vad ni var bra!!!!!) turnerar runt hela jordklotet och levererar förstklassig knallhård metal metal. Det är ofattbart coolt att vara en del av det här. Death metal är det största som hänt musiken sedan punken. Tungt.
De här banden borde vara våra nationella stoltheter. Yes, vi borde jäsa som en vetedeg och slå oss för bröstet och ta fram vikingahjälmen och Hoa Hoa-tröjan och säga: "Fan vad vi är bäst!" Fast vi är de. De tar OS-guld i metal varje vecka.
Ändå kan man inte undgå att tycka att det är konstigt tyst om de här banden. Man ser en notis här och var, Meshuggah på amerikanska albumlistan, In Flames spelar där och där. Teve hänger inte med. Radio hänger inte med (förutom undantagsvis; tack för några hårresande bra P3 Live). Våra svenska medier älskar medelmåttor, folk som inte sticker ut och som aldrig tänker nytt på riktigt. Kanske är det en spegling av folket, kanske är det en spegling av en högljudd minoritet av folket. Kanske är det media som av lathet, dumhet och feghet sviker sina läsare/lyssnare/tittare, de människor de är satta att tjäna (alla är inte sura, missunnsamma kristdemokrater eller folkpartistiska lagomterrorister). Jag vet inte.
Jag tror att vi svenskar vill visa uppskattning mot dem som är duktiga, som uträttar saker. Men är det väl kommer till kritan är vi ändå för kinkiga. Vi vill att människor ska vara duktiga inom rätt område, som till exempel idrotten som är så sund och uppbygglig (yeah right) eller göra musik som alla kan lyssna på; inklusive gamlamormor som är döv. Ingen ska känna sig utanför. Alla måste gilla samma sak. Men en jävla massa människor känner sig utanför i det här landet, vantrivs i mainstreamfåran. Vi känner inte igen oss i majoritetsvärderingarna, i majoritetskulturen, som kanske inte alls är i majoritet fast den är störst.
Det bästa vore om det inte fanns någon majoritetskultur alls. Bara kulturer som verkar på jämlika villkor. Ingen finkultur, sanktionerad kultur, passande kultur, bara kultur – öppen för alla utifrån personlig läggning och sinnesstämning och grad av nyfikenhet. Då skulle vi ha väldigt mycket mer och glädjas åt och vara stolta över som svenskar (om vi känner ett behov av det). Tänk alla fantastiska intelligenta, begåvade och kreativa människor som inte syns i dag (framför allt tjejerna; kom igen!). Det är en rätt tung tanke va? Tungt.
Ha det guldbra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
