Deadline!

Sanningens ögonblick närmar sig i Bok-SM på http://www.kapitel1.se/. Jag känner mig inte nervös direkt, men har väldigt svårt att slita tankarna från tävlingen just nu.

Jag har aldrig trott att jag skulle gå vidare så någon besvikelse är förstås inte att vänta. Jag kommer inte att nå mitt inofficiella mål, en plats bland de hundra bästa. Men jag kan inte annat än vara extremt nöjd och glad. Hur många människor har röstat på min bok? 50? 60? Jag känner bara till mindre än en handfull av dessa.

Vilken enorm glädje att bli läst och uppskattad! Jag blir helt yr av tanken.

Jag är tjej som skriver skräck – en genre som inte rankas särskilt högt i litterära sammanhang. Jag är ung och får väl fortfarande kalla mig nybörjare. Jag skriver noveller – hur okommersiell kan man bli? Jag är helt okänd, bara två pers vet vem jag egentligen är. Nej, jag kan inte fatta hur jag fått några läsare alls.

Det är lite nedslående att upptäcka hur otroligt många superbegåvade människor det finns som skriver. Min kompis Stella är ett bra exempel. Varför är inte hon utgiven, vida läst och berömd sedan länge? Min kompis Christine – ännu ett stjärnskott. Men fast man inser att det är extremt svårt att komma någonvart, och extremt osannolikt att man gör det, blir man sporrad att fortsätta. Det är helt klart beroendeframkallande.

Just nu önskade jag att jag hade lite mer tid och ork att sätta tänderna i nästa stora projekt, med arbetsnamnet "Saga Torstenssons självbiografi". Kanske kan den bli klar till nästa SM. För jag hoppas verkligen att det här fortsätter och utvecklas. Kapitel 1/Bok-SM behövs. Power to the people!

Ha det bäst!