Jag blir så ledsen av att läsa alla skildringar om övergrepp på skrivarsajten Kapitel 1.se. Starka grejer, kvinnor som bestämt sig för att inte fly från det hemska som drabbat dem, utan konfrontera det. Oändligt kloka människor som förstått att enda vägen till frihet ligger i att retirera inför sanningen.
Åt helvete med skammen! Åt helvete med skuld, utom där skuld hör hemma! Så ledsen. Så arg. Så glad, om man nu kan vara glad över en sådan här sak, för att det finns människor som vågar bryta mönster och bygga något nytt.
Upp med det på bordet! Inget kan bli bättre av att man försöker tränga undan det. Alla behöver lära sig det.
Samtidigt kan jag inte undvika att känna: Vad gör jag på Kapitel1.se/Bok-SM? Vad har jag för viktigt att säga? Ingenting. Bara skit i jämförelse. Ledsen om jag är väldigt onyanserad här, men det är så det känns just nu. Men nog om mig.
Ledsen. Glad. Tacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du har något alldeles eget och unikt att komma med tycker jag! Självupplevda historier om svåra och viktiga ämnen gör inte nödvändigtvis den bästa litteraturen, och personligen tycker jag att vi har sett litet för mycket av det på sistone. Jag menar inte på Kapitel1 nu, för själv har jag inte läst dem där, utan på litteraturmarknaden i stort. Jag tycker att det finns en tendens att desperat marknadsföra dessa böcker med att det är "första gången" någon "vågar" skriva om detta hemska men hittills nedtystade ämne, när det i själva verket redan har kommit ut en lång rad liknande "sanna historier ur livet". Kämpa på du, det finns nog en plats för dig också vid sidan av dessa historier!
Tack snälla Stella för dina vänliga ord! Ibland blir man väldigt osäker och undrar vad man håller på med och varför.
Jag håller med dig. Jag vänder mig helt mot det där tänket att en bok är bra bara för att den tar upp ett angeläget ämne. Men i det här fallet tycker jag att författaren, Tess Halvera (Mitt liv som trasig) lyckats fånga något väsentligt. Jag blev berörd.
Ibland blir man knäckt när man borde bli inspirerad. Men det går väl över.
Kram!
Amos Oz sa, att ibland kan sanningen vara sannare än verkligheten. Lite fritt sådär. Och jag håller med. Intet ont om alla hemska levnadsöden dock! Men i fiktionen finns något som behövs!
En ny bloggvän! Välkommen i stugan, angrboda.
Du är så klok. Visst tror jag på fantasin. Och jag glädjs åt dina framgångar på Kapitel 1/Bok-SM.
Ha det bäst!
Saga: Jag gillar dina texter, som du vet, på kapitel1 och jag har givetvis rekommenderad Samlade Sagor :)
Själv vet jag inte om jag hinner få klart Bögskräck, men jag ska göra ett försök.
Däremot så undrar jag om du skulle vilja, så småningom, läsa igenom ett treatment på en kortroman som jag behöver konstruktiv kritik på?
Fred! Fantastiskt! Tack för din rekommendation. Jag håller tummarna för att du hinner klart för jag har sparat en rek till dig. Jag läser hemskt gärna.
Ha det bäst!
Skicka en kommentar